Nämde ju i mitt lilla huvudbonadsinlägg ett gratis stickmönster för ett turbanpannband, och tänkte att alla duktiga kunde ta fram stickorna, medan jag som lat människan kunde fantisera om den. Men så bloggade jag om garner, och så gick jag på stan, och plötsligt satt jag försjunken i djupa tankar om livet och dess strapatser och sydde igen de sista ändarna. Som det kan gå.
Inbillade mig, inbillar mig fortfarande att jag är allergisk mot ullfett, lanolin och bara känner hur det "bränner" i ansiktet när garnet är nära fejset. Eftersom det är ull sticks det lite om det nuddar nacken, är världens mest sensitiva varelse, jag hade behövt ha päls.
Men jag gillar lukten av garnet, lukten av får. Ja gu, jag gillar till och med lukten av hästskit. Det är naturen i all dess prakt.
Ett plus är att det går att tova till så att det blir ordentligt med fluff i i håret, likt en gloria. Riktigt varmt är det med.
Man ser lite längre ut eftersom framstycket reser sig lite.
Jag hade kunnat bli försäljare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar