För kropp och själ

Läste nyss ut boken "Ayurveda för kropp och själ". En bok jag plockade upp på bibblan efter att jag sökt efter en bok jag inte kunde finna och bestämde mig för att gå på utflykt bland hyllorna, då jag mitt i vimlet träffade på denna samling nyttigheter.
Jag hör till de som hör ordet ayurveda med jämna mellanrum men aldrig riktigt fattat vad det innebär, vad det är. Precis som Oprah hade sagt säger en röst i mitt huvud att detta inte var slumpen. Man bah "things happen for a reason". Jag är ju egentligen inte helt jävla lättlurad även ifall jag gärna dyker i hokuspokus med smilbanden uppdragna över hjässan. Men tänk om det så kan vara att dessa tips som så lägligt kom till mig via denna bok, faktiskt kan hjälpa mig att finna denna balans i livet som är så eftertraktad. Enligt ayurveda, som av någon anledning är precis omöjligt att stava till, består allting av tre så kallade doshor; vata, pitta och kapha. Enligt mina egenskaper så domineras jag utav vatta. Människor med denna dosha som dominant, tenderar att vara smala, ha torr hy vid obalans och vara virriga i skallen. Dessutom ska dessa människor alltså helst äta varm mat för att balansera deras kalla, torra natur. Råsallad är inte idealiskt utan grönsakerna bör tillagas.
I boken får man läsa om vilken kost som passar de andra två doshorna, nämnas bör även att man kan besitta flera "doshor". Det är inte så att boken dikterar att alla människor i samma "grupp" är samma utan justeringar för individen måste göras.
Man börjar även fatta varför man bör gå upp vid en viss tid på morgonen och lägga sig vis en viss tid, varför olika människor bör träna på ett visst sätt och hur man ska förhålla sig till denna världs system av doshor både när det gäller relationer och livsrytm. Den tvingar läsaren att ställa sig själv frågor som gör att man börjar funderar över hela sitt vara och sådant man gjort utan eftertanke innan blir till en ny medvetenhet.
Jag köper sällan böcker men denna klassas ju som handbok!

Hudvård i dess simplaste form

Såg till att lägga min andra beställning på softskin då jag ägnat åtskilliga månader till att rensa ansiktet torrt med toa- och husshållspapper, av rädslan för skitiga handdukar och vad de är kapabla att göra med dessa och deras inneboende kompisar nonylfenol, som härjar fritt i tygtrådarna. Jag borde skämmas, och gör det med. Papper jag använt har dessutom varit blekt och förmodligen värre för mitt stackars plyte. Detta är en bikt utan dess like, jag känner bokstavligen hur tyngd från mina axlar löses upp i fjärran.

Eftersom jag säger nej till de flesta kemikalier numera valde jag att satsa på muslin face cloths från pai, handdukar av oblekt,ekologiskt bomull. Jag köpte två men hade förmodligen behövt sju, då hade man kunnat tvätta allihop sista dagen i veckan. Men snål som jag är valde jag att prova två först. En bra grej är att det blir naturlig exfolierande av huden och man kan lämna en bit av handduken torr och där spruta ansiktsvatten istället för att använda bomullsrondeller.*tips, tips!*
Ansiktsvattnet jag beställde är blomhydrolat, lavendel och salvia, från crearome. testade att spraya efter att jag suttit vid skärmen men upplevde att ansiktet blev mörkare, kan vara inbillning kan vara att tonern färgar!
Köpte även med en pimpsten för alla dessa förhårdnader. Den luktade gott, typ aromarök. Framför mig såg jag hur den legat i fikarummet där de tänt aromasticks och käkade någon matig yogasallad.
Den smulade lite mer än jag förväntat mig och jag vet inte riktigt hur jag ska hålla den ren men det ska bli intressant, med denna lilla vän.
Trevligt att man fick med gratisprover med från i+m naturkosmetik. Jag behövde inte ens tänka "Jaha nu ska jag behöva ge borde denna laureth sulfate skiten till någon stackare".

En femme est un femme

Suverän scen ur en suverän film.

För du är allt jag tänker på när jag är borta ifrån dig

Kära dator,
Vill du gifta dig med mig?

Fake it til you make it

Skitkul och gravt beroendeframkallande!
Jag insåg plötsligt hur otroligt lat jag är(som om jag inte insett det innan). Tänk om hela världen vore såhär. Man tänker det i huvet men behöver i princip knappt röra falangerna. Jag hade åstadkommit underverk och krönts till den nya kvinnliga messias. Undrar vad Jehovas hade sagt om det.

Gör lite könst

Scraps

En sida ur Anne Sextons scrapbook. Från Sommaren 1948, Sexton var 19 år.
Se fler bilder och läs artikeln här.


Bilderna finns publicerade i boken scrapbooks; An American history tillsammans med en hel samling andra bilder av historiska, handgjorda ihopplock.
Gu, önskar att jag varit mer galen med saxen som yngre. Det bästa med scrapbooks är att de blir snyggare ju mer de åldras. Lite som jag alltså.

Filmvecka

Vanligtvis känns det som om jag kommer bli garanterat nöjdare om jag satsar på en 70-talsfilm eller annan klassiker men dras alltid till biografier och ha velat se filmen om Sylvia Plath och Coco Chanel , så jag körde i vind.


Jag är ledsen att säga att jag blev rätt besviken på hur hela Plaths liv krympte ihop till en stel, seg boll med Gwyneth som en walking skyltdocka. Jag förstår hur svårt det måste vara att försöka poträttera, kliva i någon annans skinn, bli någon som faktiskt existerade, en äkta vara som alltid finns där för att jämföras med. Med det känns bara som om Paltrow försökte för mycket, det blev aldrig riktigt avslappnat och äkta och istället för att visa hennes liv i bilder skedde det ofta genom att Paltrow läste upp udrag ur Plaths dikter, jag vet inte varför men det kändes så fånigt. Efter att ha läst Plaths bok Bell jar känns det som om filmen hade kunnat vara så mycket mer spännande, levande. Det var kallt och stelt genom i stort sett hela filmen, visst var det nog en stor del av hennes liv men ingen människa lever ett liv bestående endast utav det. Utan stunder klädda i andra känslodraperingar blev filmen så otroligt platt och formlös. Deras kärlek till varandra, barnen, familjen, deras verk, kändes för mig falsk och som en axelryckning.Man kom inte in i filmen, man fick snällt betrakta det som hände utifrån som genom att tunt draperi. Vem vill inte gäspa då?



Filmen om Chanel kändes som en skön kall dusch. Jag vet inte om det var språket, eller att det var själva berättelsen som väckte mig, troligtvis en kombination, det och skådespelare som visste vad de gjorde. Tror dessutom aldrig att jag blivit sur när jag kollat på film med Audrey Tatou på duken/skärmen. Det var gripande och inbjudande. Det hela som gjorde det så behagligt bra var nog Audrey, annars var den väl inte extremt upprörande men emellanåt lite rolig. Lite lättsammare film som inte kräver särskilt mycket ansträngande för att komma in i. Man inser vilken rebell Chanel var på sin tid och ända sedan det blev svart för rutan och de vita extertexterna började rulla har det rullat bilder i mitt huvud med simpla plagg och tidlösa snitt. Jag har fått ny lust i mina tunga lemmar. Jag känner för en gångs skulle för att röra på dom och ägna mig åt skapande fantasi till skillnad från att överlämna mig till likgiltiga hjärndelen på autopilot som låter datorn stå för fantasisubstitut.

Utomhusvistelse

Midsommar, och det var soligt, ett bra tag.

Det brinner

Fredagen var fel dag att bära mörka jeans och cykla till stan för att partaja på bibblan. Men samtidigt hade jag förväntat mig att ha ett ansikte som var on fire när jag kom hem. Igår sov jag med plastfrysflasker under fötterna, det är som om någon tänt på tårna från insidan.

Jag hade planerat att låna Murakamis fågeln som vrider upp världen men insåg att den nästan var större än mig. Vem vet kanske är den något jag missat i mitt liv men Norwegian Wood känns lite som en utdragen coldplaykonsert just nu, dvs inte så spännande. Mycket vulgära berättelser som kommer ur kvinnorna men av någon anledning blir jag inte mer intresserad för det.Jag skyller på internätet för att ha trubbat av mig. Nu vill jag bara ha den utläst och börja på Oksanens baby Jane. Jag är inte en sån som kan lägga ifrån sig en bok och vara sur på den. Jag måste veta vad som händer, hela vägen till slutet. Måste erkänna att jag fortfarande tänker på boken Exodus som typ handlar om en räv och råttor som bor i havet. Jag fick aldrig de kapitlen i mitt liv avslutade.

Precis som en pensionär

Älskar jag svassa runt i gryningen och titta på solljuset som bildar gestalter i dammet. När jag var liten försökte jag rida på dammet som om den vore en häst. Vissa grejer är bara inte gjorda för att förstås.

Jag känner mig som en kluven banan i detta skede, min blogg tycks sänkas allt lägre ner i en tristesspöl samtidigt som jag känner att jag är där jag ska vara och att det är helt najs. Man bah "ska jag ta egobilder, alla andra gör ju det?" Har en tendens till att tro att jag måste göra saker för att andra människor gör det och jag inte kommer accepteras i djurflocken annars.
Såg en dokumentär igår som hette mannens vetenskap. Har man ett ringfinger som är kortare än pekfringret fick man mindre mängder testosteron i livmodern och får lägre rang i flocken *vetat all along*. Får alltid panik när jag börjar prata ljusare med vissa människor som om jag lägger mig på rygg, alltså att det är så djupt inrotat, man bara vet när någon är mer dominant och man måste underordna mot sin vilja.
Har man dessutom högre testosteronhalt är man tydligen mer benägen till att bli provocerad vid orättvisor eftersom man känner hot mot sin status, jag måste varit man i mitt tidigare liv, detta hänger inte riktigt ihop.
En annan grej jag tänkt på sedan jag såg filmen var delen där en forskare studerade fiskar. De dominanta hannarna var färgglada och hade testiklar som producerade sperma medan de undergivna hannarna såg ut som honorna, färglösa och obenägna till att producera sperma. Men så fort en dominant hanne försvann ur akvariet transformerade en av de undergivna hannen bland honorna till en dominant hanne och blev färgglad och började så småningom producera sperma och tog över hela stället med aggressivitet. Det måste vara det som händer ibland, bland folk. Mer subtilt men ändå rätt komiskt.
Tänkte på hyenorna där honorna är de dominanta över alla hannar, hannarna är dessutom undergivna honornas barn. De gick runt och väste och skrattade med deras hemafroditkön som dinglade i vinden. Älskar SVT play.

Cykeltur i sveriges trädgård

När jag cyklade bara några meter från hemma insåg jag att vi bor på landet och att världen blir så liten i den bubbla jag flyter runt i. Såna här utflykter bör man göra oftare.
Men...Det är för jävla varmt. Och jag har inga sandaler.