Precis som en pensionär

Älskar jag svassa runt i gryningen och titta på solljuset som bildar gestalter i dammet. När jag var liten försökte jag rida på dammet som om den vore en häst. Vissa grejer är bara inte gjorda för att förstås.

Jag känner mig som en kluven banan i detta skede, min blogg tycks sänkas allt lägre ner i en tristesspöl samtidigt som jag känner att jag är där jag ska vara och att det är helt najs. Man bah "ska jag ta egobilder, alla andra gör ju det?" Har en tendens till att tro att jag måste göra saker för att andra människor gör det och jag inte kommer accepteras i djurflocken annars.
Såg en dokumentär igår som hette mannens vetenskap. Har man ett ringfinger som är kortare än pekfringret fick man mindre mängder testosteron i livmodern och får lägre rang i flocken *vetat all along*. Får alltid panik när jag börjar prata ljusare med vissa människor som om jag lägger mig på rygg, alltså att det är så djupt inrotat, man bara vet när någon är mer dominant och man måste underordna mot sin vilja.
Har man dessutom högre testosteronhalt är man tydligen mer benägen till att bli provocerad vid orättvisor eftersom man känner hot mot sin status, jag måste varit man i mitt tidigare liv, detta hänger inte riktigt ihop.
En annan grej jag tänkt på sedan jag såg filmen var delen där en forskare studerade fiskar. De dominanta hannarna var färgglada och hade testiklar som producerade sperma medan de undergivna hannarna såg ut som honorna, färglösa och obenägna till att producera sperma. Men så fort en dominant hanne försvann ur akvariet transformerade en av de undergivna hannen bland honorna till en dominant hanne och blev färgglad och började så småningom producera sperma och tog över hela stället med aggressivitet. Det måste vara det som händer ibland, bland folk. Mer subtilt men ändå rätt komiskt.
Tänkte på hyenorna där honorna är de dominanta över alla hannar, hannarna är dessutom undergivna honornas barn. De gick runt och väste och skrattade med deras hemafroditkön som dinglade i vinden. Älskar SVT play.