Det blev en sväng till loppisen i söndags och jag stod och skrek exalterat vid pärlståndet med nävarna fulla av små platspåsar med beslutsångest. Det gick så snabbt att jag nog fick en blackout men detta var vad jag kom hem med. Det var som om min själ separerades från min kropp just i det skede jag valde mellan snäckskal och glaspärlor.
Eftersom jag hittade lite bomullstråd när jag rotade i garderoben, som ser ut som en tjernobylkatastrof efter mina skattjakter, samlade jag mig och fick ihop ett makraméhalsband. Av gammalt och nytt, något, blått och något lånat,och hur det nu var.
Sista dagarna har jag varit som ett prasslanade löv i vinden, det är ju passande nu när hösten gjort intrång i sommaren. Det kändes skönt att halsbandet blev till skillnad från mig, jordnära och stabilt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar