I fluffigt, löjligt mjuk alpackaull. Brodyr av flummig design. Helbra. Men så är det ju så att jag också bara orkade brodera ena vanten...Det är det där med att göra två likadana saker. Det funkar inte så bra med mig. Jag hade helst haft en slav som broderat. Någon med tjockhudade fingrar som kunde använt handflatan som nåldyna. Som hade en vass liten ormtunga, så att denne kunde slicka trådarna likt en turbomaskin.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar