Kom hem med ett märkligt litet halsband jag skapade på "praktiken" som på något sätt förvandlades till en utbildning. Men lika glad i hågen är jag över det.
För första gången sen jag minns inte när, såklart, satte jag mig på bussen och lät min hjärna skvalpa i huvet som tycktes expandera allt mer för varje ord runt omkring mig som forsade till mina små trumhinner. Jag hade glömt hur tröttande det kan vara, att gå ur bubblan. Kan tycka att det är skit att cykla, orka röra på benen liksom, men fast i den rörande buren längtade jag efter mina överdrivet tunga skeppshult.
Det är en haven att komma hem i allt tumult.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar