
"I saw my life branching out before me like the green fig tree in the story. From the tip of every branch, like a fat purple fig, a wonderful future beckoned and winked. One fig was a husband and a happy home and children, and another fig was a famous poet and another fig was a brilliant professor, and another fig was Ee Gee, the amazing editor, and another fig was Europe and Africa and South America, and another fig was Constantin and Socrates and Attila and a pack of other lovers with queer names and offbeat professions, and another fig was an Olympic lady crew champion, and beyond and above these figs were many more figs I couldn't quite make out. I saw myself sitting in the crotch of this fig tree, starving to death, just because I couldn't make up my mind which of the figs I would choose. I wanted each and every one of them, but choosing one meant losing all the rest, and, as I sat there, unable to decide, the figs began to wrinkle and go black, and, one by one, they plopped to the ground at my feet."
Först utgiven 1963 under pseudonymen "Victoria Lucas". Plath avslutade sitt liv en månad efter denna första utgivelse.
Bell jar är en semibiografi skriven i expressionalistisk anda som försätter läsaren i ett sinnestillstånd där allt tycks ha stannat upp, en sorts dövhet som medför att de egna tankarna slår i tystheten som ljudet från en tickande klocka. Helt totalt omöjligt emellanåt att bända klorna ifrån boken pärmar, men samtidigt kräver den "raster" där man blir tvungen att stanna upp och reflektera, låta historian komma och genomsyra hela ens liv. Att inte låta boken göra det är mycket svårt, den tar lätt över tankeverksamheten, även långt efter att man vänt sista bladet.
Vi får följa huvudkaraktären, 19-åriga Esther som tycks bestå av en enda pessimistisk aura men som samtidigt är vitsig och intelligent. Esther faller i en djup depression efter en tid i New York där hon fått arbeta på en posh modetidning endast för att inse att även livets klimax för en tjej i hennes ålder inte kan kittla hennes lyckospröt. Det konstanta femte hjulet, hon har kommit till en sorts acceptans, och förstår att enda vägen ut är att avsluta det själv.
Hon hittas en dag med ansiktet svullet och utsmyckat med blåtira, med hår som ramlat av i tussar och därefter följer en lång resa med elektrokonvulsiv behandling och mentalsjukhusvistelser, en cirkus där huvudkaraktären tycks vara försöksdjuret.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar